Avfall I Sverige

Vad händer med alla sopor?

Sverige producerar 142 miljoner ton avfall om året. Majoriteten av avfallet kommer från gruvindustrin, som står för 110 miljoner ton avfall. Övriga industrier står för 27,5 miljoner ton avfall medan hushållen producerar 4,4 miljoner ton.

Statistiken kommer från den senaste mätningen om sophanteringen i Sverige, som gjordes 2016. Det är Naturvårdsverket som står för mätningen och det görs en ny mätning vartannat år. Rapporten presenteras sedan två år efter det granskade året. Rapporten om Sveriges avfall 2018 kommer att presenteras under 2020.

Av de 142 miljoner ton avfall som uppmättes 2016 kunde 25 procent materialåtervinnas. Organiskt material komposterades medan övrigt material återanvändes i en ny produktionsprocess. 54 procent återvanns genom andra metoder, såsom energiåtervinning och markspridning. 21 procent forslades bort för deponering eller förbränning utan energisyfte.

Det är varje kommun som är ansvarig för avfallshanteringen inom kommungränsen. Det är de som ska se till att hela processen från insamling till bortforsling och återvinning fungerar och är tillgänglig. Det är däremot upp till varje person att sortera och lämna sitt avfall på rätt plats. Även producenterna, det vill säga tillverkarna, har ett ansvar om att återanvända material.

Sophanteringen i Sverige följer avfallstrappan

2011 uppdaterade regeringen miljöbalken. Det är den lagtext som gäller för bland annat avfallshantering. Anledningen var för att inkludera ett nytt EU-direktiv om en så kallad avfallshierarki, eller avfallstrappa. Den här beskriver stegen som ska vidtas för att hantera Sveriges avfall och i vilken turordning. Avfallstrappan utformades 2008 med syftet att hjälpa EU-länderna att uppnå sina miljömål.

Avfallstrappan består av fem steg som är rankade från det bästa steget, till steget som till största mån ska försöka undvikas.

Steg 1: Minimera

Det första steget på trappan är att minimera avfallet. Ju mindre avfall vi producerar, desto färre resurser går åt. För att minimera mängden avfall måste det ske en ändring både hos konsumenterna och producenterna. Konsumenterna behöver konsumera mer medvetet. I dagsläget köper varje person årligen ca. 13 kg kläder, varav 8 kg blir textilavfall. Var fjärde till femte matkasse som inhandlas slängs direkt i hushållssoporna. Producenterna behöver i sin tur se till att de har en resurssnål produktion som skapar så lite avfall som möjligt, samt att de använder material som går att återvinna.

Steg 2: Återanvända

Nästa steg är att utvärdera om avfallet verkligen är avfall. Om det fortfarande finns användning i ett par gamla skridskor eller i en soffa bör den i första hand försöka säljas eller skänkas. Det finns flera organisationer som hämtar både möbler, kläder och andra saker som sedan säljs till förmån för välgörande ändamål. Ett relativt nytt initiativ som har startats upp i Sverige är så kallade fritidsbanker. Där kan privatpersoner lämna in exempelvis hockeyskydd, klubbor, tennisracket och övrig sportutrustning som inte längre används. Fritidsbankerna fungerar sedan som ett bibliotek där familjer kan låna utrustningen vid behov, istället för att köpa nytt.

Steg 3: Återvinna

Om det inte finns någon användning kvar i en möbel eller ett klädesplagg är nästa steg på avfallstrappan återvinning. Återvinningscentralerna i Sverige har blivit fler och bättre. Där sorteras material som går att återvinna i olika kategorier t.ex. hårdplast, mjukplast, papper och textilier. Mycket av det återvunna materialet, såsom papper och vissa metaller, hämtas sedan av producenterna som återanvänder materialet till nya produkter, istället för att hugga ned mer skog eller bryta nytt råmaterial.

Steg 4: Energiåtervinna

Material som inte kan materialåtervinnas kan ändå komma till användning genom energiåtervinning. Brännbart material, såsom trä, gummi och vissa plaster, rivs ned och används som bränsle på kraft- och fjärrvärmeverk. I Sverige kommer en femtedel av all värme och energi från fjärrvärmeverk från brännbart avfall. Det brännbara avfallet kommer både från Sverige och  importeras från andra länder.

Steg 5: Deponera

Det allra sista steget på avfallstrappan är deponering. Att deponera avfall innebär mer eller mindre att lämna sitt avfall på en soptipp. Deponier, det vill säga soptippar, är inte vanliga i Sverige. Branschorganisationen Avfallsverige förklarar att flera deponier har lagts ned och sanerats sedan nya och hårdare krav på återvinning infördes i början av 2000-talet. Det finns fortfarande material som inte kan återvinnas eller brännas på grund av risken att sprida farliga ämnen till människor och naturen. Några exempel är slam, förorenad jord eller otympliga objekt som är svåra att bryta ned i mindre delar. Det är helt förbjudet att deponera organiskt avfall. Det riskerar nämligen att bilda deponigas, som till hälften består av den skadliga gasen metan.

Deponierna som finns i Sverige är inte de typiska soptipparna med berg av bildäck och skrotade bilar. Det råder stränga krav på dagens deponier och de måste se till att avfallet förvaras på ett säkert sätt. Mindre än 1 procent av de svenska hushållens årliga avfall deponeras. I Europa går ca. 40 procent av hushållens avfall till deponering.

Arbetet för att minska Sveriges avfall

Tack vare en hög medvetenhet och politiska riktlinjer är vi bra på avfallshantering i Sverige. Det återvinns och komposteras både i stor och liten skala. Sett till statistiken producerar svenskarna något mindre avfall än övriga europeiska nationer. I Sverige är genomsnittet 473 kg avfall per person/år jämfört med 487 kg avfall per person/år i Europa. Det går däremot att göra mer och framför allt går det att minska mängden avfall.

Jämfört med 2014 har det skett en årlig ökning på 10 kg avfall per person. Majoriteten utgörs av matavfall. Av matavfallet är ca. 45 kg matsvinn, vilket innebär fullt ätbar mat och dryck. Genom att minska matsvinnet kommer det att minska belastningen på sophanteringen i Sverige. Producenterna kommer inte att behöva producera samma mängd mat, vilket innebär att utsläppen från tillverkningen kommer att minska. Regeringen har tillsammans med Livsmedelsverket och Naturvårdsverket tagit fram en handlingsplan för att minska matsvinnet. Målet är att halvera matsvinnet från produktion till bord till 2030.

Sverige har kommit en lång väg i sin avfallshantering. Man följer stegen i EU:s avfallstrappa och svenskarna har blivit mer medvetna om vikten av återvinning och källsortering. Det finns däremot mer som kan göras för att Sverige ska bli bäst på avfallshantering och ett exempel för andra länder.